Dutch painter (b. 1633, Leiden, d. 1707, London). was a Dutch marine painter. Willem van de Velde was baptised on 18 December 1633 in Leiden, Holland, Dutch Republic. A son of Willem van de Velde the Elder, also a painter of sea-pieces, Willem van de Velde, the younger, was instructed by his father, and afterwards by Simon de Vlieger, a marine painter of repute at the time, and had achieved great celebrity by his art before he came to London. In 1673 he moved to England, where he was engaged by Charles II, at a salary of £100, to aid his father in "taking and making draughts of sea-fights", his part of the work being to reproduce in color the drawings of the elder van de Velde. He was also patronized by the Duke of York and by various members of the nobility. He died on 6 April 1707 in London, England. Most of Van de Velde's finest works represent views off the coast of Holland, with Dutch shipping. His best productions are delicate, spirited and finished in handling, and correct in the drawing of the vessels and their rigging. The numerous figures are tellingly introduced, and the artist is successful in his renderings of sea, whether in calm or storm.   Related Paintings of VELDE, Willem van de, the Younger :. | The Battle of Texel, painted | The Cannon Shot (mk08) | The pendants The cannon shot and The gust in the collection of the Rijksmuseum Amsterdam | Marine Landscape wer | Calm: Dutch Ships Coming to Anchor wt |
Related Artists:
Nathan Webb
1767-1853
George Henry Durrie
American Painter, 1820-1863,American painter. Durrie and his older brother John (1818-98) studied sporadically from 1839 to 1841 with the portrait painter Nathaniel Jocelyn. From 1840 to 1842 he was an itinerant painter in Connecticut and New Jersey, finally settling permanently in New Haven. He produced c. 300 paintings, of which the earliest were portraits (e.g. Self-portrait, 1839; Shelburne, VT, Mus.); by the early 1850s he had begun to paint the rural genre scenes and winter landscapes of New England that are considered his finest achievement. His landscapes, for example A Christmas Party (1852; Tulsa, OK, Gilcrease Inst. Amer. Hist. & A.), are characterized by the use of pale though cheerful colours and by the repeated use of certain motifs: an isolated farmhouse, a road placed diagonally leading the eye into the composition, and a hill (usually the West or East Rocks, New Haven) in the distance. By the late 1850s Durrie's reputation had started to grow, and he was exhibiting at prestigious institutions, such as the National Academy of Design. In 1861 the firm of Currier & Ives helped popularize his work by publishing prints of two of his winter landscapes,
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.